Om att bli triggad
God kväll & hej<3
Detta blir kanske ett mer personligt inlägg och lite mer text än vanligt, så om detta inte är något för dig så skippa det hehe.
Har idag och den senaste tiden tänkt på vad som händer när man blir triggad och hur man kan svara på sina triggers. Att läka sig själv emotionellt (man blir ju aldrig fullärd men ni fattar) kan ha stor påverkan på ens mående generellt. Ni som läser/ känner mig vet att jag kämpar med reumatism och annat autoimmunt. Ju mer jag läser och lär mig så förstår jag att allt hänger ihop, det holistiska liksom. Men att känslor och oarbetade trauman faktiskt kan göra en människa fysiskt sjuk. I andra delar av världen är detta väldigt självklart, men inte här i norden /sverige..
Trauman och känslor kan stagnera och sätta sig i kroppen. Ett väldigt vanligt exempel är ju huvudvärk/ nackont som kommer från stress. En viktig del i min process mot att läka kroppen är just det emotionella. Kost, träning osv är ganska “enkelt” att fixa i förhållande till det emotionella. Vi har ju alla bagage med olika upplevelser och mitt bagage har väl inte varit jätte lätt direkt. Men har plockat fram det, tittat på det, varit livrädd och läkt det. Detta har min förra coach Emma hjälpt mig mycket och skulle nog vilja påstå att det var där jag började hitta hem till mig själv igen.
Jag vill skriva detta inlägget för att det är lite skönt att skriva av sig, men också för att det kanske kan hjälpa någon annan! När jag skriver om triggers menar jag att man hamnar i en situation som på något sett påverkar en negativt. Exempelvis, om någon blir arg på mig så blir jag triggad (är jätte obekväm med att jag gjort någon upprörd och att man har gjort fel kanske). Min naturliga respons är att “anfalla”, alltså bli arg och typ gå till attack eller vilja lösa problemet direkt. Varför jag reagerat på detta sättet vill jag inte ta upp här, men i låg ålder lär sig kroppen / hjärnan sig strategier för överlevnad om man utsätts för hot (typ en arg förälder). Denna skyddsmekanism hjälpte dig där och då, men inte nu i det vuxna livet när faran inte längre finns. Men kroppen förstår liksom inte att situationen inte är samma längre.
Så när jag blir triggad i detta exempel så är jag egentligen inte arg, vilket är min första respons. Förut blev jag otroligt arg och sen blev man ledsen och kände ånger. Men skillnaden nu för tiden är att när jag känner mig triggad så tänker jag istället för att agera på känslan, “varför blir jag triggad? vad är det inom mig som behöver läkas och tittas på?” och att göra det med nyfikenhet, utan att döma sig själv. Kom ihåg att dessa mönster formades i låg låg ålder.
Nu förtiden hanterar jag det såhär: okej, jag känner mig förbannad och är triggad. Först måste jag lugna mig själv, för ingen själ kan tänka logiskt i en känslostorm. Andas och “self-soothe”. Sen kan man fråga sig själv, varför blir jag så triggad? hur långt baks i tiden går denna triggern? Så kommer jag fram till att när någon vuxen blivit arg på mig, så lämnade den mig eller så händer något annat jobbigt. Alltså, vuxna jag känner mig som 6 år igen och rädd att bli övergiven. Att känna sig arg är egentligen inte den riktiga känslan, den riktiga under ytan är ledsen och rädd.
Sen får man jobba sig igenom det såret och ändra sin gamla tro om sig själv och situationen som är nu. Detta kan vara svårt men så värt att göra! Ta hjärna hjälp av en coach eller läs lite böcker om detta. Finns mycket bra🥰
Så summan av kardemumman, istället för att bli jätte rädd idag när jag blir triggad så kan jag titta nyfiket på vad det är som triggar. Vad är det som behöver läkas? Då hamnar liksom inte mina känslor och reaktioner i någon annans händer, utan jag kan bestämma hur jag vill göra med det. Så istället för att tänka “varför händer detta mig nu, varför gjorde den personen på det viset” så går jag inåt och tar reda på vad jag behöver läka inom mig, vilket sår det är som behöver få ljus på sig. Detta sparar så mycket energi från känslostormar och man lär sig så mycket på detta. Livet blir så mycket lättare!
Tänk såhär: livet händer för mig, inte mot mig 🤎
Hoppas ni förstår vad jag menar. Det är viktigt att vara snäll mot sig själv i dessa stunder och detta har som sagt hjälpt mig framåt så mycket! Hoppas också det kan hjälpa någon annan där ute, är lite skönt att kunna titta tillbaks på denna posten.
Edit: det var cirka 1 år sedan jag skrev detta inlägg och har inte velat publicera det, men känner att det fortfarande resonerar starkt och att det kan hjälpa någon annan förhoppningsvis😊
Kram J🤎
